:11:02
När tiderna blir ljusare upphör det.
:11:04
Ni har nog inte mycket att oroa er för
om det handlar om pengar.
:11:07
Men det är inte det.
:11:10
Doktorn...
:11:13
Det är för generande.
:11:15
Ni talar med er doktor, madame.
:11:17
När vi var gifta var han en stark, viril man...
:11:24
och nu...
:11:28
doktorn...
:11:31
tror han ibland att han är en skolflicka
på rymmen från skolan.
:11:35
Åh.
:11:36
Och vet ni, han har slutat bära pyjamas...
:11:38
och har nu nattlinne.
:11:41
Det ogillar jag.
:11:42
Jag tycker inte heller om det.
:11:45
Det är så hopplöst.
:11:47
Inte alls, madame. Modern psykiatri
kan avhjälpa de här problemen.
:11:51
Med några noggranna behandlingar...
:11:53
får vi av nattlinnet
och på pyjamasen på nolltid.
:11:57
- Han bör ha pyjamas.
- Självklart.
:11:59
Ska vi boka en tid för honom nu?
:12:01
Det är inte så lätt.
Han har blivit så misstänksam.
:12:05
Det är ett vanligt symptom.
:12:07
Om jag lyckades få hit honom
och han ser andra här...
:12:11
Skulle ha kunna få träffa er ensam?
:12:14
Efter arbetstid gör jag ibland undantag.
:12:17
Ska vi säga ikväll, kanske runt kl. 18?
:12:20
Då säger vi ikväll, kl. 18.
:12:22
- Hur ska jag kunna tacka er.
- Genom att sluta oroa er.
:12:24
Jag ska försöka.
:12:26
- Adjö, doktorn, och tack än en gång.
- Adjö, madame.
:12:28
Det är en annan sak.
:12:33
Jag vet inte hur viktigt det är,
men jag tror att jag bör nämna det.
:12:37
Tänka sig, denne klipske, ärlige man...
:12:40
som alla i affärsvärlden respekterar...
:12:43
kommer med räkningar till personer
som inte är skyldiga honom nåt.
:12:47
- Dementia praesenilis.
- Det är skrämmande.
:12:49
Han gör det överallt,
med folk han aldrig träffat förr.
:12:53
Det skulle inte förvåna mig
om han kommer hit och ger er en räkning.
:12:56
Ingen fara, madame.
Jag tar hand om räkningen.