2:36:08
Vi kommer aldrig nog att kunna
tacka er för det ni gjorde för oss.
2:36:11
Ni skrev att ni skulle besöka mig.
Ni måste vara från vettet.
2:36:18
Jag åkte genast hit för att
övertala er att inte göra det.
2:36:22
Jag är. . . och ni är. . .
2:36:25
Det passar sig inte.
2:36:27
Jag får väl tacka kvinnan som
räddade livet på min make?
2:36:31
Ingen har varit så vänlig
mot mig som ni.
2:36:36
Den gången utanför sjukhuset.
Det har jag inte glömt.
2:36:41
Ni hade varit ensam med er son
om er man blivit hängd. . .
2:36:46
Ni har en fin liten son,
miss Wilkes.
2:36:50
Jag har också en son.
2:36:52
Har ni? Bor han. . .
2:36:55
Nej, han bor inte här i Atlanta.
2:36:58
Det har han aldrig gjort.
Han går på internat.
2:37:02
Har inte sett honom
sen han var liten. . .
2:37:07
Men miss Kennedy
hade jag inte lyft ett finger för.
2:37:14
Hon är en känslokall kvinna.
2:37:19
- Det var hennes fel att maken dog!
- Säg inte så om min svägerska.
2:37:28
Förlåt mig. Jag glömde
att ni håller av henne.
2:37:33
Men hon är inte i klass med er.
2:37:38
Nu måste jag ge mig i väg.
Min vagn får ju inte bli igenkänd.
2:37:44
Det vore inte bra för er.
2:37:47
Om vi träffas på gatan
behöver ni inte prata med mig.
2:37:53
Jag förstår er.
2:37:55
Jag kommer visst
att prata med er.
2:37:57
Jag är er evigt tacksam.