:39:00
-Du trodde inte jag kunde skämmas.
-Ärligt talat - nej.
:39:05
Men jag skäms.
Och jag tycker inte om det.
:39:10
-Du borde också skämmas.
-Varför det?
:39:15
För att du gjorde slut med mig.
Hade inte Brandon velat veta det?
:39:23
-Vad är det?
-Jag tänker bara.
:39:27
-På vad då?
-Kvinnlig fåfänga...
:39:32
Jag skäms också för att...
:39:36
Du och David var så goda vänner.
Det är ni inte nu och felet är mitt.
:39:41
-Jag är en dum flicka.
-Nej.
:39:44
Jag är bra lik en. Varför måste jag
vara så vitsig mot alla utom David?
:39:51
-Skojar du inte med David också?
-Jag kopplar av med David.
:39:57
-Tack vare dig.
-Mig?
:40:00
Den dystra söndagen på Harvard
när du gjorde slut...
:40:07
David tog med mig ut på promenad.
:40:11
Jag var så otroligt nere och
kunde inte vara den glada flickan.
:40:16
Jag kopplade av och lät allt välla ut.
:40:21
Om mitt sanna jag och sådant.
:40:24
Hörde du det? Jag säger sådant.
Var håller David hus?
:40:29
-Jag är inte så smart.
-Vad menar du?
:40:35
Jag visste inte att du var...
:40:40
Brandon och hans stämningsmusik.
Du är förälskad i David, va?
:40:45
Ja...
:40:48
Jag förstår det inte.
:40:51
Brandon sa att jag hade en bättre
chans med dig för att David var ute.
:40:57
-Brandon visste alltså att vi två...
-Ja, och det med dig och David.