:16:05
Jag åkte inte till turneringen. När jag
kom hem satt hon där ni sitter.
:16:11
Jag sa att jag skulle sluta med
tennis och ta hand om henne i stället.
:16:17
Jag hade hetsat upp mig i onödan.
:16:21
Den kvällen hade varit ett ömt farväl.
Han hade återvänt till New York.
:16:28
Det kom långa brev därifrån.
Hon brände alla utom ett.
:16:34
Det flyttade hon alltid
mellan olika handväskor.
:16:39
Brevet blev som en fix idé. Till slut
fick jag veta vad som stod i det.
:16:45
-Det var intressant läsning.
-Stal ni det?
:16:49
Jag skrev
och erbjöd henne att få köpa det.
:16:53
Hon berättade inte om honom
som jag hoppats, så jag behöll brevet.
:17:03
-Varför berättar ni det här för mig?
-Ni är den ende jag kan lita på.
:17:11
De måste ha blivit rädda, för breven
upphörde, och vi kunde leva lyckligt.
:17:19
För ett år sen satt jag på en pub
och planerade att mörda henne.
:17:24
Jag kunde ha gjort det om jag inte
sett nåt som fått mig att ändra mig.
:17:30
-Vad såg ni?
-Jag såg er.
:17:39
Vad var det för märkligt med det?
:17:42
Jag hade varit på kamratträff
och ni kom på tal.
:17:46
Om att ni hade ställts inför krigsrätt
och fått ett års fängelse.
:17:51
Vi sa alltid att Swann skulle hamna
i fängelse. Kassaskrinet, kanske...
:17:58
Alla vet ju att det var ni som tog
pengarna. "Stackars Alfred"...