:32:00
Lägg gärna en slant i kollekten.
:32:04
Nej nu... Hör på, så där kan ni inte
tala till mig. Vem tror ni ni är?
:32:08
Lugn, lugn. Det spelar ingen roll.
:32:11
- Han är så lättretlig. Sätt er.
- Lättretlig? Ja, för fan, det är jag!
:32:14
Vi försöker få en skyldig man
i elektriska stolen, där han hör hemma.
:32:18
Så börjar nån berätta barnsagor,
och vi lyssnar!
:32:22
- Varför ändrade ni er?
- Han ändrade sig inte. Det var jag.
:32:27
- På det viset.
- Jag visste det.
:32:29
- Vill ni höra varför?
- Nej, jag vill inte höra varför.
:32:33
- Då säger jag det i alla fall.
- Måste vi lyssna på det här?
:32:37
- Han vill tala.
- Tack.
:32:40
Den där herrn har stått ensam mot oss.
:32:43
Han säger inte att pojken är oskyldig.
:32:46
Bara att han inte är säker. Det är inte
lätt att stå emot andras förlöjligande.
:32:50
Så han tog risken att få stöd, och jag gav
honom det. Jag respekterar hans motiv.
:32:55
Den åklagade pojken är antagligen
skyldig, men jag vill höra mer.
:33:00
Nu står vi tio mot två. Jag talar.
Ni får inte lämna rummet.
:33:03
Han kan inte höra er. Det kommer
han aldrig att göra. Vi sätter oss.
:33:11
- Ska vi fortsätta?
- Jag tycker vi borde ta en paus.
:33:15
Det är en därinne,
och vi borde vänta på honom.
:33:22
Ser ut som om vi inte
kommer att kunna enas, va?
:33:25
Jag menar, det där med gubben,
det väntade man sig väl inte.
:33:29
Jag önskar jag kunde komma
på nåt sätt att bryta dödläget.
:33:35
lnom reklambranschen...ja, jag berättade
väl att jag jobbar på en reklambyrå?
:33:39
Det är ena riktiga kufar som jobbar där.
Ja, inte direkt kufar, kanske.
:33:43
Det är kanske bara att de har lite
underligt sätt att uttrycka sig.
:33:47
Jag antar att det är
samma sak i er bransch också.
:33:50
- Vad gör ni?
- Jag är urmakare.
:33:53
Verkligen? Ja, de finaste urmakarna
i världen kommer ju från Europa.
:33:57
Jo, på reklambyrån, när vi
kör fast på det här sättet...