:19:04
Förbli var kung.
:19:06
Nej!
:19:07
- Hans Höghet, prins Adonia.
- Adonia?
:19:11
Jag red som en vilde
för att kunna delta i radet,
:19:15
sa fort jag fick budskapet.
:19:21
Skada mina tva hälfter.
:19:24
Soldaten.
:19:26
Och poeten.
:19:30
Jag har älskat er bada.
:19:33
Säg mig...
:19:35
- Finns det avundsjuka mellan er?
- Nej, Ers Majestät.
:19:39
Avundsjuka pa vad? Vill jag
utmärka mig som en lärd man?
:19:44
Det är Adonias öde att regera
och jag ska därför tjäna honom.
:19:49
Gud bestämmer vara öden, min son.
:19:53
När jag lag för döden,
:19:56
hörde jag en mäktig röst
i mörkret som sa:
:19:59
""Jag är Herren, din Gud,
som har satt dig pa tronen.""
:20:05
""Jag förkunnar följande:
:20:07
Bara i fred kan lsrael
na framgang och lycka.""
:20:15
Och aterigen talade Herren
till sin tjänare David:
:20:21
""Du har välsignats med en son
som är en fredens man.""
:20:26
""Därför har du namngett honom Salomo.""
:20:32
""Jag ska etablera
hans kungarike för alltid.""
:20:38
- Det är mitt!
- Det är inte Guds vilja.
:20:40
Du tog väl vara pa tiden.
:20:43
Du utnyttjade hans svaghet.
:20:45
- Jag visste inget.
- Lögnhals!
:20:47
- Den evige ordkonstnären.
- Du anklagar honom falskt.
:20:51
Efter att du valt honom
över mig? De bör välja.
:20:55
- Lat dem välja.
- Ja, hör oss!
:20:59
- De äldste, vad säger ni?
- Ske Guds vilja.