:36:00
Jag tror att...
:36:04
Vi sitter alla fast i våra egna
fällor. Och ingen kan komma loss.
:36:13
Vi river och klöser,
men bara i luften och på varandra.
:36:19
Men ändå kan vi inte
röra oss ur fläcken.
:36:25
Ibland går vi i fällorna med vilje.
:36:28
Jag föddes i min fälla.
Nu gör det inget längre.
:36:32
-Det borde göra något.
-Jo. Jag säger att det inte gör det.
:36:40
Om någon talade till mig
som jag hörde henne tala till er...
:36:48
Ibland när hon talar på det viset
till mig vill jag bara gå dit upp-
:36:54
-förbanna henne
och lämna henne för alltid.
:36:57
Eller åtminstone trotsa henne.
:37:03
Men jag kan inte. Hon är sjuk.
:37:07
-Hon lät stark.
-Nej, jag menar sjuk.
:37:14
Hon fick själv uppfostra mig.
Min far dog när jag var bara fem.
:37:21
Hon behövde inte arbeta för hon
ärvde lite pengar efter pappa.
:37:26
Hursomhelst...
För några år sen mötte hon en man.
:37:31
Han fick henne att bygga motellet.
Hon gjorde allt för honom.
:37:37
Och när han också dog
blev chocken för stor för henne.
:37:41
Och sättet han dog på...
:37:46
Det är inget trevligt samtalsämne
när ni äter. Men hursomhelst...
:37:52
Saknaden blev för stor.
Hon hade inget kvar.
:37:55
-Förutom er.
-En son kan inte ersätta en älskare.