Jules et Jim
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:54:03
-tänkte jag på Oscar Wilde:
:54:05
Skona mig från fysiskt lidande,
moraliska plågor räcker.

:54:08
Kriget hindrar tyvärr människan
i hennes individuella kamp.

:54:14
Ja, det är sant, men man kan kämpa
vidare på den privata fronten.

:54:17
Jag tänker på artilleristen
på sjukhuset.

:54:20
Efter en permission-
:54:23
-mötte han en flicka på tåget
mellan Nice och Marseille.

:54:26
Hon gav honom sin adress.
:54:29
I två år skrev han dagligen från
skyttegravarna.

:54:34
Även mitt i skytteregnet.
:54:39
I början "Kära fröken" och
"Vördnadsfulla hälsningar".

:54:44
I tredje brevet "Min lilla älva"
och så bad han om ett foto-

:54:47
-sen "min bedårande älva".
Sen "jag kysser era händer"-

:54:50
-sen "jag kysser er panna".
:54:53
Sen skriver han om fotot
hon skickat honom-

:54:56
-pratar om hennes bröst-
:54:59
-och snart börjar han dua:
"Jag älskar dig vansinnigt".

:55:02
En dag skriver han
till flickans mor och friar.

:55:06
Han förlovar sig utan
att ha återsett henne.

:55:10
Kriget fortsätter och breven blir
allt intimare.

:55:13
"Jag tar dig, kramar dina underbara
bröst..."

:55:18
"Jag omfamnar dig helt naken..."
:55:21
När hon svarar kyligt,
brusar han upp-

:55:23
-ber henne att inte kokettera då han
kan dö när som helst. Han får rätt.

:55:28
För att förstå denna erotik
per korrespondens-

:55:32
-måste man ha upplevt kriget-
:55:35
-denna kollektiva galenskap
med döden närvarande varje minut.

:55:40
Det var en man som
i det stora kriget-

:55:42
-förde sin individuella kamp-
:55:44
-och totalt besegrade en kvinna
på avstånd.

:55:50
Han blev, liksom du, sårad
i huvudet-

:55:53
-men hade inte din tur.
:55:55
Han dog dagen innan
vapenstilleståndet.


föregående.
nästa.