:41:01
Det har kanske aldrig varit nåt
mellan Mitch och nån tjej.
:41:06
-Vad menar du?
-Jag tror att jag tar en skvätt.
:41:12
Vi umgicks mycket i San Francisco,
sen skulle jag hit och träffa Lydia.
:41:17
-När var det?
-För fyra år sen. När hans far dött.
:41:22
-Det är kanske annorlunda nu.
-Annorlunda?
:41:26
-Med Lydia. Verkade hon kylig?
-En smula.
:41:33
Då är allt kanske sig likt.
Hon höll på att göra mig galen.
:41:39
Jag fattade inte vad jag hade gjort
för att väcka hennes förtret.
:41:44
-Vad hade du gjort?
-Ingenting. Jag fanns, helt enkelt.
:41:50
Är hon svartsjuk?
En mamma som vägrar släppa taget?
:41:54
-Fel. Med all respekt för Oidipus.
-Vad var det, då?
:42:00
Lydia tyckte faktiskt om mig. Nu är
jag inget hot och vi är goda vänner.
:42:07
-Vad hade hon emot dig?
-Hon var rädd.
:42:11
-Rädd för att du skulle ta Mitch?
-Rädd för vad jag skulle ge Mitch.
:42:17
Hon fruktar alla kvinnor som kan
ge Mitch den kärlek hon kan ge.
:42:21
-En svartsjuk, härsklysten kvinna.
-Nej, jag tror inte det.
:42:27
Hon är inte rädd för att mista Mitch.
Hon är rädd för att bli övergiven.
:42:32
Nån borde tala om för henne
att hon får en dotter.
:42:37
Hon har redan en dotter.
:42:39
Hade Mitch ingen talan i det här?
:42:44
Jag förstår honom.
:42:47
Hans fars död tog Lydia hårt
och han vill inte gå igenom det igen.
:42:51
-Jag förstår.
-Så det tog slut.
:42:54
Vi träffades ibland i San Francisco,
men vi visste båda att det var slut.