:15:03
Ibland roade sig Roschmann...
:15:06
med att sparka de som skulle dö
när de satt nakna tätt tillsammans...
:15:10
fråntagna stolthet och hopp.
:15:13
Han gillade att se hundarna äta på dem
medan de fortfarande andades.
:15:19
Vi hade sett en konstig skåpbil...
:15:21
en grå, som stod nära lägergrindarna.
:15:24
Den hade ditmålade fönster.
:15:26
Det var målningar av människor
som skrattade och åt picknick.
:15:30
För arbetarna på fälten utanför lägret...
:15:32
som såg bilen passera...
:15:34
måste det ha sett ut
som ett semestersällskap...
:15:36
som åt och drack därinne.
:15:39
Några musikerfångar tvingades spela...
:15:42
för att göra det än festligare.
:16:17
Men vi insåg snart
att skåpbilen hade ett helt annat syfte.
:16:23
Roschmann hade gjort den
till en gaskammare.
:16:26
Avgaserna leddes tillbaka in i skåpbilen...
:16:30
så att alla därinne kvävdes.
:16:35
Uttrycket i Esthers ögon
har alltid följt mig.
:16:41
När hon dog, dog också min själ.
:16:46
Men kroppen och sinnet överlevde.
:16:49
Jag bestämde mig för att överleva...
:16:51
och en dag berätta vad Roschmann
gjorde mot vårt folk.
:16:56
Peter?