:32:03
Det måste vara du
:32:09
Det måste vara du
:32:17
Jag vandrade omkring
:32:19
och till slut jag fann
:32:21
Någon som kunde
:32:28
Kunde vara sann
:32:34
Någon som kunde göra mig ledsen
:32:41
Och även vara glad att
:32:44
vara nere
:32:46
När jag tänker på dig
:32:53
Jag var hemsk! Jag skäms så!
Jag kan inte sjunga!
:32:56
Så publiken var lite rastlös.
:32:58
Vad menar du, lite rastlös?
De avskydde mig!
:33:01
Det gjorde de inte!
Du har en underbar röst!
:33:04
Jag ska sluta.
:33:04
Jag låter dig inte.
Du har en fantastisk röst.
:33:07
- Verkligen? Tycker du det? Verkligen?
- Ja. Den är jättebra.
:33:10
Jag har aldrig ens tagit lektioner, heller.
:33:13
Hörru. Ge mig en kyss.
:33:15
- Verkligen?
- För vi kommer bara att gå hem senare.
:33:18
Vi kommer att vara nervösa och jag
kommer inte att veta när jag ska göra det.
:33:23
Så vi kan kyssas nu, så har vi det gjort,
så att vi kan gå och äta.
:33:26
- Vi kommer att smälta maten bättre.
- Okej.
:33:30
Så nu kan vi smälta vår mat.
:33:33
Jag tar syltan, tack.
:33:36
Åh. Jag tar pastrami på vitt bröd
:33:39
med majonnäs och tomat och sallad.
:33:44
Så... din andra fru lämnade dig.
Och var du deprimerad över det?
:33:49
Ingenting som några få mega-
vitamintabletter inte kunde fixa.
:33:53
Och din första fru? Allison?
:33:55
Hon var snäll, men... Det var mitt fel.
Jag var bara... Jag var för galen.