1:59:00
Han lutar sig tillbaka och
pressar en ny näsduk mot benet-
1:59:07
-den här gången i äkta vånda.
1:59:18
-Extraordinaire, n'est-ce pas?
-Omöjligt!
1:59:23
-Jag tror det knappt!
-Det är helt omöjligt.
1:59:26
Varför omöjligt?
Ni hörde ju tyst springande fötter.
1:59:31
Varför skulle någon springa?
1:59:34
-Men att hinna det på en ingivelse?!
-Ingen ingivelse - det var planerat.
1:59:41
-Av Doyle?
-Nej, han utförde det bara.
1:59:45
Det planerades av medbrottslingen,
Mlle Jaqueline de Bellefort.
1:59:54
Ni måtte vara galen!
1:59:56
Nej, jag är inte galen.
Så ligger det till.
2:00:01
Vem gav Doyle hans alibi?
Ni, genom att avfyra det där skottet.
2:00:07
Och vem gav er ert alibi? Jo, Doyle-
2:00:10
-som bad att någon
skulle vara hos er hela natten.
2:00:15
-Det är inte sant, det är det inte!
-Jo, det är lönlöst att förneka det.
2:00:21
Ni och Doyle var ett kärlekspar.
Ni är det fortfarande.
2:00:26
Simon skulle döda frun,
ärva pengarna-
2:00:29
-och efter en tid
gifta sig med sin gamla kärlek.
2:00:35
Det var en mästerlig idé:
2:00:38
Er förföljelse av Mme Doyle,
Simons låtsade raseri-
2:00:42
-ert val av Mlle Rosalie som vittne.
2:00:45
Allt detta nådde sin kulmen
i skottlossningen och hysterin.
2:00:51
Enda risken ni tog var att Simons
skada måste bli invalidiserande-
2:00:58
-samt, ursäkta mig, en dumt tilltag-