:51:51
Jag har aldrig kunnat säga till dig,
hur jag känner mig, Jess.
:51:58
Antar att jag alltid
förutsatte att du förstod.
:52:08
När jag var barn...
:52:10
...brukade jag och min far ta
långa promenader.
:52:16
Jag kommer ihåg att jag
stirrade ner på hans skor.
:52:20
Det var speciella skor, bruna.
:52:24
Och han höll dom alltid skinande rena.
:52:29
Han var lång och brukade ta stora kliv.
:52:34
Och där var jag, jämsides med honom...
:52:37
...och försökte hålla samma takt.
:52:43
Jag tror inte att han nånsin förstod
hur stolt jag var över honom.
:52:49
Eller hur bra det kändes
att vara där jämsides med honom.
:52:55
Än idag, när jag tänker tillbaka,
så känner jag fortfarande...