:57:02
En dag, sa han,
skulle de komma väl till pass.
:57:06
Och jag har dem på min näsa nu
när jag skriver dessa rader.
:57:12
Så omfamnade han mig kärleksfullt,
som en far, och skickade i väg mig.
:57:18
Jag vet ej vad som vederfors honom,
men hoppas att Herren mottog honom-
:57:24
-och förlät de små fåfängligheter-
:57:26
-som hans intellektuella
stolthet orsakade.
:57:30
Och ändå...nu då jag har blivit
en gammal man-
:57:35
-måste jag medge, att av
alla ansikten ur det förflutna-
:57:40
-ser jag flickan tydligast.
:57:44
Hon som jag aldrig upphörde
att drömma om under alla dessa år.
:57:50
Hon var mitt livs
enda jordiska kärlek.
:57:54
Ändå lärde jag aldrig, varken då
eller senare, känna hennes namn.