1:29:07
vet du vad ironin i
denna situation är, Jerome?
1:29:11
Ironin är att trots det faktum
1:29:15
att du hatar varje
disciplinerat ben i min kropp
1:29:19
kommer du att sakna mig när jag åkt.
1:29:22
Ska du åka någonstans, sergeant?
1:29:26
Dickerson.
1:29:29
veteransjukhus.
1:29:32
0700 imorgon bitti.
1:29:36
Jag vet hur mycket
ni kommer att sakna mig.
1:29:39
Ingen uppståndelse.
Inga presenter, förstått?
1:29:43
Killarna kommer att bli besvikna,
men jag ska förklara varför.
1:29:48
Otacksamhet.
1:29:51
Armén ska ersätta min stålplatta
med sterlingsilver.
1:29:55
Det betyder att jag kan panta mitt huvud
i alla pantbanker i landet.
1:30:01
Det är ett skämt, Jerome.
1:30:03
Jag vet. Jag älskar arméhumor.
1:30:06
Hur länge blir du borta, sergeant?
1:30:08
De skickar inte tillbaka dig från
ett veteransjukhus. Du blir en veteran.
1:30:13
Jag försöker säga dig
1:30:15
att min aktiva karriär
i USA:s armé är slut.
1:30:19
Jag är slut. Fattar du?
1:30:22
Pensionerad före 40.
Det är sorgligt, eller hur?
1:30:25
- Tycker du det är sorgligt, Jerome?
- Ja det är sorgligt.
1:30:32
En kväll, från mitt rum här,
1:30:34
hörde jag det spel som du
spelade med männen i kasernen.
1:30:39
Hur varje man kunde få sin egen fantasi
med bara en vecka att leva.
1:30:44
Jag vill spela det spelet.
Här är mina fem dollar.
1:30:49
Du säger om jag vinner.
1:30:52
- Du kan inte vinna. Spelet är över.
- Inte än. Inte förrän jag fått min tur.
1:30:57
Eller hur?