Stalingrad
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:10:19
Kära Clara.
Ryssland.

:10:22
Redan är vi skilda åt
av tvåtusen kilometer.

:10:26
De stora vidderna får
mig att häpet förundras.

:10:30
Du kan inte skriva till mig längre.
Skriva kan du naturligtvis-

:10:35
- Men det kommer att dröja innan
jag får dem i min hand.

:10:39
Var jag hos dig, då satt jag nu på
en stoppad stol på din fars kontor-

:10:46
- Och inte i en
krängande godsvagn.

:10:49
Förlåt mig
och försök förstå min glädje.

:10:54
De senaste månadernas ovisshet är
borta. Mitt liv har fått en mening.

:10:59
Du vet hur förljuget det kändes.
Jag vet hur du oroade dig för mig.

:11:05
Men med varje meter vi närmar oss
fronten förflyktigas min melankoli.

:11:11
En så stark känsla,
trodde jag inte jag förmådde.

:11:15
En känsla framför allt för dig,
brinner åter i mig, utan att falna.

:11:20
Du skulle se mig nu,
bland dessa präktiga knektar.

:11:25
De är mina underlydande,
som jag redan älskar.

:11:30
Jag vet att för dem räknas
bara mina handlingar.

:11:34
Fast du skulle
rynka på näsan åt lukten.

:11:41
Hänger du inte med?
Vad fan gör tian där?

:11:45
Lupo spelade för fan bättre!
:11:50
Alla missar i början. Rollo har ändå
ingen chans mot mitt geniala spel.

:11:56
- De mina! Ta rom inte.
- Kan du tala tyska också?


föregående.
nästa.