:44:03
Åh nej!
:44:12
Gå in i huset.
:44:24
Du har krossat mitt hjärta, Yvonne.
:44:30
Jag låg där,
:44:32
orörlig.
:44:34
Det var alldeles för skrämmande
för att tro...
:44:38
När jag gått upp
hade far berättat för mor.
:44:41
Kommer du till Lancaster Park
på lördag, herr Rieper?
:44:48
Var är John?
:44:49
Han sa att han
skulle gå med mig.
:44:50
John bor inte här längre.
:44:52
Han försvann som ett skott imorse.
Sa att hans mor blivit sjuk.
:44:55
Jag hade en olustig
känsla i morse.
:44:59
Men nu förstod jag att mitt brott
var för hemskt för ett vanligt straff.
:45:03
Från och med nu sover du i huset,
där vi kan hålla koll på dig!
:45:07
Om du tror att jag och din far
kommer att tolerera sånt här,
:45:11
så får du tänka om.
:45:13
Du är bara 14!
Du är ett barn!
:45:16
Vad är det för fel
på dig, Yvonne?
:45:18
Du vet vad som händer med pojkar.
Har du ingen självaktning?
:45:21
Får jag gå nu?
:45:22
Du tror du är en så
klyftig liten dam!
:45:25
Du fick din far
att gråta i natt.
:45:29
Gud vilken skam du är!
:45:31
Du skämmer ut mig.
Du skämmer ut familjen.
:45:35
Du är en billig liten slampa!
:45:36
Det beror väl på
att jag tar efter dig då!
:45:40
Du rymde med pappa
när du bara var 17!
:45:44
Nana Parker har berättat.
:45:47
Du kommer försent.
:45:57
Jag är mycket uppriven.
Jag saknar Nicholas hemskt mycket.