:19:02
Och solensstrålar
som lyckas ta sig in...
:19:09
...knäckermig
:19:21
Roses vålnad närmade sig.
:19:26
Ett halvår hade gått sen hon dog.
Hon var hemlös, astmatiker, 18år.
:19:35
Jag brukade kunna förtränga
de körningar som gick snett.
:19:41
Men hon försvann inte. Nu hade hon
återvänt som representant för allihop.
:19:47
Alla som gått förlorade...
:19:53
Vålnaderna ingick i jobbet.
i varenda kåk fanns nåt spöke.
:20:01
Ett liks ögon, skriken från
en nära anhörig...
:20:16
Det klaradejag. Nu hemsöktesjag av
nåt värre.:Själarsom togs för tidigt.
:20:24
Mordoffer, självmördare,
folk som tagit överdoser...
:20:29
De anklagade mig för att ha bevittnat
den förödmjukelse de inte kan glömma.
:20:41
Stäng av den.
:20:44
- Vad då?
- Radion, förstås.
:20:48
Det är brandkårsscannern i din väska.
:20:52
Brandbil 4 till sjätte våningen,
WestStreet 32 nummer 534.
:20:59
- Den här kan vara bra.
- Det finns inga bra bränder. Folk dör.