:11:01
nära attgråta.
:11:03
Det varmin semester.
:11:08
Och då...
:11:10
förstörde hon allt.
:11:12
Det här är väl cancer?
:11:17
Den här tjejen, Marla Singer,
:11:19
hade inte testikelcancer.
:11:22
Hon ljög.
:11:24
Hon varinte sjuk alls.
:11:26
Jag hade setthenne på blodparasitgruppen
"Fri och räddad"på torsdagar.
:11:30
Och sen på "Hoppet"
min sickelcellscirkel.
:11:34
Och så på "Fånga dagen,"
tuberkulosgruppen på fredagskvällar.
:11:40
Marla,
:11:42
den verkliga snyltaren.
:11:44
Hennes lögn speglade min lögn.
:11:47
Och plötsligtkändejag ingenting.
:11:49
Jag kunde inte gråta. Så plötsligt
:11:52
kundejag inte sova igen.
:12:05
Nästa grupp,
efter den ledda meditationen,
:12:07
när vi har öppnat våra hjärtans
chakras och detblir dags attkramas,
:12:11
då skajag ta tag i den där
jävla bruden, Marla Singer, och skrika:
:12:14
Marla, din lögnare! Jävla snyltare,
jag behöver dethär! Nu ska du ut!
:12:20
Jag hade inte sovitpå fyra dygn.
:12:22
Nu ska vi bara låta dethär torka...
:12:24
När man lideravsömnlöshet,
sover man aldrig riktigt.
:12:27
Och man äraldrig riktigt vaken.
:12:31
Som inledningpå kvällens möte,
:12:33
skulle Chloe vilja säga några ord.
:12:36
Å, ja. Chloe.
:12:40
Chloe såg utsom Meryl Streeps skelett
skulle göra om man fick detattgå omkring
:12:44
och vara extratrevlig motalla.
:12:47
Ja, jag är fortfarande kvar.
:12:49
Men jag vet inte hur
länge jag kan vara det.
:12:52
Ingen kan ju riktigt säga hur länge.
:12:55
Men jag har en god nyhet.
:12:57
Jag är inte längre rädd för att dö.