:59:00
- Så rik?
- Så framgångsrik.
:59:04
Jag kanske är ung, men Doc kan
tala om att jag är väldigt omogen.
:59:09
- Är det en japansk restaurang?
- Jag måste tyvärr gå.
:59:14
- Det är mycket folk på en gång.
- De kan bara välja på tre rätter.
:59:19
Vilka då?
:59:22
Köttfärslimpa, kalkonquesadilla
och salade niçoise.
:59:26
- Jag älskar salade niçoise!
- Gör du?
:59:30
- Kliv på.
- Häftigt!
:59:41
Doktor Mumford.
:59:45
Kul att träffas, doktor Delblanco.
:59:47
Det här är doktor Scheeler,
stans andra terapeut.
:59:51
Jag har hört mycket gott om dig.
:59:54
Du hörde aldrig av dig.
Jag ringde och bjöd dig på en måltid.
:59:58
För att välkomna dig.
1:00:01
Förlåt mig, det måste vi göra.
1:00:03
- När?
- Jag ska titta i min almanacka.
1:00:07
- Vad sägs om lunch?
- Nu...?
1:00:15
...förintelseskräck till följd av
en uppväxt med en frånvarande mor -
1:00:19
- men ingen undkommer dödsskräck.
Den är masken i själva kärnan.
1:00:26
Och även om vi försöker
glömma bort vår dödlighet -
1:00:30
- så kommer dödskallen
att grina in på banketten.
1:00:37
Jag svamlar. Förlåt mig,
det är ju dig vi ska prata om.
1:00:40
Ska vi?
1:00:43
Det Ernest menar, tror jag...
1:00:46
...är att vi är intresserade av
annan metodik, annan träning.
1:00:50
Vi lär oss av varandra. Jag har lärt
massor av Ernest... Dr Delblanco.
1:00:56
Och jag av Phyllis.
1:00:58
Vem leder institutionen
på Kentuckyuniversitetet?