1:53:00
Det vet du, Marge.
1:53:05
Det är det som är så ironiskt.
Jag älskade dig.
1:53:09
Det kan du lika gärna få veta.
1:53:12
Det är kanske absurt att säga det nu.
Så...
1:53:15
...skriv ner det på en papperslapp
och spara den till en regnig dag.
1:53:19
Tom älskar mig.
1:53:23
-Varför har du Dickies ringar?
-Han gav dem till mig.
1:53:27
-Varför? När?
-Har du inte lyssnat alls?
1:53:32
-Jag tror inte på dig.
-Det är sant alltihop.
1:53:36
Jag tror inte ett ord av det du sagt.
1:53:42
Du skakar ju, Marge.
Titta på dig.
1:53:46
Får jag hålla om dig?
Kan jag få hålla om dig?
1:53:54
-Vad händer här?
-Släpp ut mig härifrån!
1:53:58
Tom, har det hänt nåt?
1:54:03
Försök om du kan prata med henne.
1:54:08
-Jag ger upp.
-Berätta vad som hänt.
1:54:12
Vad har jag gjort henne?
1:54:14
Be henne nämna en enda sak
jag har gjort mot henne.
1:54:17
Du får inte vara arg på henne.
1:54:20
Hon är förvirrad
och behöver en syndabock.
1:54:23
Så hon ger dig skulden.
Jag åker hem och pratar med henne.
1:54:27
Och du borde skaffa dig en
rakhyvel eller odla skägg.
1:54:45
-Är mr Greenleaf här?
-Mr Ripley?
1:54:49
Mitt namn är Alvin MacCarron.
1:54:53
Det vet jag inte.
Men jag är helt säker.
1:54:56
Der finns kvinnlig intuition.
Och det finns fakta.