:52:03
Vad vet du om lngenjören?
:52:35
Jag har ofta återkommit
till den här akten.
:52:39
Det var 1 986,
mitt första år som polispsykolog.
:52:44
Han var veteran som du. Duktig.
:52:47
Tills han fick en utredning i vilken
alla spår pekade mot lngenjören.
:52:54
Den här kriminalaren
började tvivla på sina instinkter.
:52:59
Tvivlet blev förföljelsemani.
:53:01
l sin mani såg han lngenjören som
en figur med övermänskliga krafter.
:53:07
Han sa att lngenjören visste allt
om alla poliser.
:53:10
Särskilt om honom.
:53:13
Hans ångest förbyttes snabbt
i djup depression-
:53:17
-till han en dag kom till jobbet,
satte sig vid skrivbordet...
:53:23
...och sköt sig själv i huvudet.
:53:28
Jag får se.
:53:31
Han hade den på sig när han sköt dig.
:53:34
Jag medger att jag letade efter den-
:53:37
-men när jag kollade på
bevisförvaringen var den borta.
:53:42
Den är borta eller förstörd nu.
:53:45
Allt som finns kvar är bilden.
:53:56
Vad är det?
:53:58
Du kunde inte glömma den,
jag tror att du vet.