:03:03
Det här är förstklassigt, 1 00 %-igt
colombianskt kokain, mitt herrskap.
:03:07
Disco-grejer.
Rent som nyfallen snö.
:03:12
Jag heter George Jung,
fånge nummer 19225004.
:03:20
Jag är född i Massachusetts,
i en stad som heter Weymouth.
:03:24
Det där ärjag.
Och det där är min bästis, Tuna.
:03:28
Min pappa hade en rörfirma.
:03:31
Han hade tre bilar, tio anställda och
gjorde storajobb. Han var min hjälte.
:03:36
-Klarade du det?
-Jag ramlade inte en gång.
:03:40
-Kan jag inte få följa med dig?
-Nu får du säga ''hej då'', Fred.
:03:44
Jag pratar med min son så länge
jag vill. Har du nåt emot det?
:03:53
Vill du verkligen följa med?
:03:57
Då får du väl det.
:04:00
-Hämta dina skor.
-Tack, pappa.
:04:04
Vad är det med dig, Bill? Gissa vem
som får städa i dag. Och handla lunch.
:04:11
Pappa slet, fast mamma tyckte
att han tjänade för lite.
:04:15
Hon tyckte att hon hade gift upp sig.
Han lovade runt, men höll tunt.
:04:21
Affärerna gick dåligt,
så vi blev panka.
:04:24
Rör mig inte!
:04:27
-lnte så att pojken ser.
-Pojken, pojken... Jag, då?!
:04:31
-Vart ska du, mamma?
-Gå hem, George!
:04:34
Hur många gånger hon än stack,
hur ofta hon än förödmjukade honom-
:04:43
-så tog han henne ändå tillbaka.
:04:45
Han älskade henne.
Gud, vad han älskade henne.
:04:52
Kom.
:04:54
Hur är det? Allt väl?