:41:01
Men på slutet...
:41:02
var det bara vi tre kvar.
:41:04
Varför?
:41:05
Mina arbetsgivare flyttade till London.
:41:08
Dom kom hit
mer och mer sällan...
:41:14
Så gradvis blev huset tomt.
:41:18
Alla lämnar den här
fördömda ön.
:41:23
Min familj gav sig av
sommaren 1940...
:41:26
just innan invasionen.
:41:29
Det var sista gången
jag hörde av dom.
:41:33
Åhh.
:41:36
Jag klandrar inte dom.
:41:38
Faktiskt, vi gav oss av oskså.
:41:42
Men, ni vet...
:41:43
ibland när du lämnar en plats...
:41:46
är det som om den
är med dig hela tiden.
:41:50
Det kändes alltid som om
jag aldrig hade lämnat det här huset.
:41:54
Varför gav du dig av?
:41:56
Åh, det berodde på tuberkolosen.
:41:58
Hela området evakuerades.
:42:03
Var det då Lydia blev dum?
:42:06
Ja, jag tror det...
:42:09
men mitt minne är lite rostigt
nu för tiden, frun.
:42:12
Vad hände henne?
:42:19
Plötsligt en dag.
:42:22
Slutade hon bara att tala.
:42:26
Det måste ha funnits
någon anledning.
:42:29
Folk slutar inte bara att tala.
:42:31
Det är alltid resultatet...
:42:33
av någon sorts trauma.
:42:36
Någonting måste
ha hänt henne.
:42:42
Behandlade era
arbetsgivare er bra?
:42:43
Åh, dom var alltid
mycket snälla.
:42:45
Dom behandlade oss
som familjemedlemar.
:42:50
Frun, jag tror att jag
ska gå till sängs.
:42:54
Annars orkar jag inte upp imorgon.
:42:56
Gå du.
:42:58
Jag stannar här
ett tag till.