:21:00
Han hade älskat det här.
:21:04
Jag tror att jag har dödat en anka!
:21:09
Jag skulle bara mata den.
:21:12
Vad är det som flyter brevid den
i vattnet?
:21:14
Är det din mammas bröd?
:21:16
Du hade inte behövt kasta i hela limpan!
Den skulle ju ha dödat mig med.
:21:20
Är det ni som kastat jäkligt stora limpor
på ankorna?
:21:24
Ja, han gjorde det. Men jag har sagt åt
honom att sluta nu.
:21:27
Du vet, pojkar är pojkar och allt sånt.
:21:29
Så han dödade den?
:21:30
Nej, ursäkta, jag måste ha missförstått dig.
Ankan var redan död.
:21:33
Han kastade brödet för att försöka
sänka kroppen-
:21:36
-för Megan här blev upprörd av den.
:21:41
Marcus skulle aldrig döda en anka.
Eller hur, Marcus?
:21:44
Nej, jag älskar ankor. Det är mitt
favoritdjur efter delfiner.
:21:48
De kan döda hajar med bara nosen.
:21:53
Jag får vada i och hämta upp den.
:21:55
Jag hoppas att det inte är någon
slags epidemi, eller så.
:22:00
Jag tror att vi klarade oss undan där, kompis.
:22:03
Ja, ja.
:22:07
Marcus?
:22:14
Mamma.
:22:25
Den där dagen, döda-ank-dagen,
var då allting började.
:22:30
Den där killen, Will, bara följde med oss in
och jag sa inte åt honom heller.
:22:34
Efteråt förstod jag att jag inte på något sätt kunde
ha varit nervös just då-
:22:38
-för just då visste jag ingenting och
det fanns ingenting att vara nervös för.
:22:42
Men sen stack jag nyckeln i låset
och öppnade dörren-
:22:45
Är du påklädd?
:22:47
-och en ny del av mitt liv började.
:22:49
Pang!
:22:56
Herre jävlar.
:22:57
Åh, gode gud.
:22:59
- Will, ring efter en ambulans.
- Marcus, var finns telefonen?