1:05:08
Vilken utsikt.
1:05:12
- Jag är inte som du tror.
- Inte det?
1:05:17
Walter Finch, dålig författare.
Ensamvarg...
1:05:21
...och mördare. Är det inte du?
1:05:25
När jag var sju åkte mormor
och jag till Portland.
1:05:29
Två killar ryckte väskan av henne.
1:05:32
På kvällen kom en polis till hotellet
och ställde frågor. Han stod hela tiden.
1:05:37
Uniformen såg ny ut. Skor och bricka
blänkte. Han var stiligare än en soldat.
1:05:44
Jag hyser stor respekt för ert yrke.
1:05:46
Jag ville bli polis efter skolan,
men jag klarade inte proven.
1:05:51
Du kunde ha blivit internutredare.
Vad är du ute efter, Finch?
1:05:57
När Kay dog visste jag att alla skulle tro
att det var avsiktligt.
1:06:01
Så jag snyggade till kroppen
och tog bort alla spår efter mig.
1:06:06
Förutom din jävla bok.
1:06:09
Blir man stressad ser man inte skogen
för bara träd. Det vet väl du?
1:06:25
När ni kom fick jag panik.
1:06:29
Lokalpolisen skulle koppla mig till Kay
förr eller senare, men jag var inte orolig.
1:06:34
De ser aldrig en mördare i ögonen.
Mord förändrar en människa.
1:06:40
Det är inte skuld,
för det var inte meningen.
1:06:46
Det är som en insikt.
1:06:48
Om livet är så dyrbart,
hur kan det då vara så bräckligt?
1:06:52
- Du hade sett det direkt, va?
- Tro inte du kan imponera på mig.
1:06:59
När du mördade henne kände
du dig viktig. Men det är du inte.