:44:01
- men det gjorde han inte. I stället
bröt han sig in genom terrassdörren.
:44:06
Oljudet väckte dem, och han blev
tvungen att skjuta honom i trappan.
:44:09
Det var inte hans plan.
:44:10
Det var slarvigt,
inte likt honom.
:44:13
Vi får inte döma honom för hårt, Will.
:44:16
Det var hans första gång.
:44:18
Har du aldrig plötsligt blivit
gripen av panik?
:44:26
Ja, där har vi fruktan,
vi pratade om.
:44:29
Det kräver erfarenhet
för att kunna behärska den.
:44:32
Du kände på dig vem jag var. Då när jag begick,
vad ni kallar brott.
:44:36
Ja.
:44:37
Så du skadades, inte på bristande
uppfattning eller dina instinkter -
:44:40
- utan för att du misslyckades med att
utföra dem innan det var för sent.
:44:45
Så kan man uttrycka det.
:44:45
- Men du är klokare nu.
- Ja.
:44:48
Föreställ dig
vad du skulle göra nu, Will -
:44:49
- om du skulle kunna gå tillbaka i tiden.
:44:52
Slå dig i huvudet
innan du hämtade din dolk?
:44:55
Mycket bra, Will.
:44:58
Jag tror att vi börjar göra framsteg.
:45:01
Och det är just det som vår pilgrim gör.
Han förfinar sina metoder -
:45:04
- han utvecklar sig.
:45:10
Papprena nämner -
:45:11
- videor av Leeds familjen.
Jag skulle gärna se dem.
:45:14
- Nej.
- Varför inte?
:45:16
- Det skulle vara oanständigt.
- De gör det inte lätt för dig, visst?
:45:19
Vi har fortfarande våra namn att tjäna.
:45:21
Jag ringer om jag kommer på något.
:45:23
Du kanske kan ge mig ditt hemnummer.
:45:30
- Det var slutet på vårt samtal, Doktor.
- För denna gång.
:45:33
Det var bara hans första gång. Redan i
Atlanta klarade han det mycket bättre.
:45:38
Vila dig nu, käre Will.
:45:41
Den lille kommer ge dig mycket att göra.
:45:47
Hälsa Molly och Josh.
:45:50
Gå tillbaka till cellen, Doktor Lecter.
Ansiktet mot väggen.
:45:56
Om du vänder dig om
innan du hör dörren låsas -
:45:57
- ger vi dig en bedövningspil,
förstått?