1:03:01
Det finns så många människor
jag inte kunnat hjälpa.
1:03:04
Tio år har gått.
Ni vet vad jag syftar på.
1:03:08
Men alla här talar väl om er.
1:03:11
Era böcker finns fortfarande till salu.
Herr Orbelis också.
1:03:14
Det är speciellt beundransvärt.
1:03:16
De döda gråter av glädje när deras
böcker trycks om.
1:03:19
Särskilt efter 37 år, Michail.
1:03:23
Är det fortfarande något som tynger er?
1:03:26
Är det myndigheterna?
1:03:29
Det vill ha ollonen från ekarna.
1:03:32
Det är inte intresserade av hur
man vårdar kulturens träd.
1:03:35
Men det blir deras undergång
om träden faller.
1:03:38
Då kommer det inte att bli något kvar.
Kan de inte förstå det?
1:03:41
Herr Orbeli, vad är det som väntar oss?
1:03:47
- Jag kommer!
- Tala!
1:03:50
- Hör på här Michail ...
- Låt honom gå.
1:03:53
Ni är alldeles ensamma.
1:04:00
De kommer inte att berätta något för
honom. Jag vet, fråga mig!
1:04:05
Jag ber er ...
1:04:08
Alla kan skönja framtiden ...
1:04:11
men ingen kommer ihåg det förgångna.
1:04:15
Se så stiliga de är!
Sådana fina unga män!
1:04:19
Vackra uniformer, även om
jag inte tycker om militärer.
1:04:27
Ni svarade inte på min fråga.
1:04:37
Inget, ni vet inget.
1:04:53
Min herre! Vänta!
1:04:56
Han hör mig inte.
1:04:59
Jag måste be om ursäkt.