:02:00
Imorgon.
Alltid imorgon.
:02:04
På ett eller annat sätt
verkade det betryggande.
:02:07
Vi staplade dem, försökte
att undvika det oundvikliga.
:02:14
Men alla glömde att
morgondagen alltid kommer.
:02:20
Och när den gjorde det
var vi inte förberedda.
:02:24
Det spred sig som en steppbrand,
ödelade nationer, tills-
:02:27
-världen var insvept
i en djup stillhet.
:02:32
Först då insåg vi
vad vi hade gjort.
:02:35
Först då upptäckt vi
priset för vår arrogans.
:02:41
Men, den mänskliga rasen
är bäst, när allting går snett
:02:46
I våra mörkaste stunder
tvingar ödet alltid en, till att kliva fram.
:02:52
Oavsett om han vill det.