:12:03
Mer av vadå?
:12:06
Hon vet säkert inte själv.
Mera fantasier?
:12:10
Hennes ungdom tillbaka?
:12:13
Hon vill fullborda sitt
liv innan det är för sent.
:12:16
-Det är hennes ord.
-Varför kommer hon hit?
:12:20
Hon har inga pengar.
Hon har ingenstans att ta vägen.
:12:23
Vi har inte plats.
:12:26
Jag tänkte vi kunde ställa
in en säng på kontoret.
:12:29
På kontoret? Nej!
Där skriver jag.
:12:32
Där skapar jag.
Hela min värld finns där.
:12:36
-Du kan skapa i vardagsrummet.
-I vard...? Nej. Allt finns där inne.
:12:42
Det är mitt ställe. Jag skriver där.
Mina ritualer kretsar kring mitt ställe.
:12:48
-Jag kan inte...
-Hon är min mamma.
:12:50
-Hon ska inte behöva ta in på härbärge.
-Varför sa du inget tidigare?
:12:53
-Jag ville inte förstöra din middag.
-Min jubileumstonfiskmacka?
:12:58
Du gör bara saken värre.
Jag får migrän.
:13:04
Det här går snabbt.
Jag sprang in i Danny Wax.
:13:09
Han sa att barnvaktsnumret som
du skrev åt honom funkar inte.
:13:15
Det är ingen som
skrattar åt det numret.
:13:18
Folk sitter där med stenansikten.
:13:21
Det är inget fel på numret.
Killen har bara valt fel yrke.
:13:25
Det sa jag också. Jag sa,
"Danny, du har varit med länge."
:13:30
"Det kanske finns en anledning
till att du aldrig lyckas?"
:13:34
Ingen känsla.
:13:36
Jag sa, "Danny, en man köper en kostym.
Han påstår att han är nöjd med den."
:13:43
"Sedan får han syn på en annan kostym.
Nu vill han inte ha sin kostym längre!"
:13:48
"Han vill ha en ny kostym.
Han är inte nöjd med den gamla."
:13:52
Visst. Jag är lite upptagen.
Kan jag ringa tillbaka?
:13:57
Jag var hos NBC.
Det händer inget där.