:50:19
-Hej.
-Betty, är det du?
:50:23
Jag är glad att jag fick tag på dig.
-Jag är glad att du ringde.
:50:29
Vi vet båda två att Bruce
inte kan ha överlevt bombem.
:50:37
Men...du vet...
:50:42
-Vad är det?
-Du vet, dom vanliga tokigheterna.
:50:46
Jag ser saker.
Nuförtiden är allt grönt.
:50:53
Om han mot förmodan överlevde...
:51:00
...och försöker kontakta dig.
:51:04
Du skulle väl berätta för mig, eller?
:51:08
Nej, det skulle jag inte.
:51:11
Men du vet likväl som mig att
jag inte skulle behöva göra det.
:51:16
Min telefon och min dator är avlyssnad.
:51:23
Om han lever, så är jag den sista jag
vill att han ska komma till därför att...
:51:32
...hur mycket jag än
saknar honom...
:51:34
...jag...jag älskade honom.
:51:45
Jag är ledsen.
:51:49
Jag är så ledsen.
:51:53
Det vet jag att du är.