:31:03
Jag tänker inte hindra dig,
men jag ringer på vakten.
:31:07
Du ska stanna här
tills du är klar för...
:31:18
-Vad letar du efter?
-Jag vet att han var här.
:31:29
Det är 2002.
:31:32
-Nån försökte döda mig.
-Nej, jag lovar dig. Pralidoxime...
:31:37
Det var före mardrömmen!
När jag låg fastspänd i maskinen.
:31:42
-Nån kom in i rummet...
-Seså, slappna av nu.
:31:49
Ta ett djupt andetag.
Jag ska visa dig nåt, som kan hjälpa.
:32:24
-Och där kommer jag och väcker dig.
-Inga maskerade inkräktare.
:32:31
Det kändes så verkligt.
:32:34
Vissa psykofarmaka kan orsaka
mardrömmar som känns verkliga.
:32:40
-Det var ingen mardröm.
-Du såg själv att du var helt ensam.
:32:47
Jag var inlagd här för två år sen,
efter olyckan.
:32:50
Bra, du börjar minnas.
Ju fortare det sker-
:32:54
-och du accepterar det du minns,
desto fortare kan du gå vidare.
:32:59
Jag mindes det inte. Jag var en del
av det och interagerade med folk.