:53:05
-Ni har er egen familj att ta hand om.
-Vad menar ni?
:53:10
Jag menar att ni ska
beskydda det ni har.
:53:14
Det är det jag gör.
:53:39
Jag var säker på vad jag skulle hitta.
:53:43
Att det skulle finnas
någon typ av erkännande.
:53:48
-Jag skriver inte om kärlek i dagboken.
-Nej...
:53:53
Men du visste ändå vem jag menade.
:53:57
Det är faktiskt en tröst.
Det visar ju att jag känner dig.
:54:02
Du behöver inte stjäla
min dagbok för att lära känna mig.
:54:07
Jag kan ju gå och se pjäserna i stället.
:54:12
Jag var väldigt
naiv när jag gifte mig med dig.
:54:18
Jag trodde att begåvade personer
försvann till någon hemlig plats-
:54:23
-där goda idéer
flöt omkring som löv på hösten.
:54:27
Och jag hoppades att...
:54:31
...du en gång
skulle ta med mig dit.
:54:36
Det finns ingen sådan plats.
:54:41
Jo, det gör det.
:54:45
Landet Ingenstans.
:54:49
Det är det bästa du skrivit.
:54:52
Familjen Davies kommer att älska
världen du skapat åt dem.
:54:56
Jag önskar att jag var en del av den.
:54:59
Jag ville att du skulle vara det.
Jag har försökt.