:20:02
Du känner till det med Cristina
och eran privat skola?
:20:08
Åh, det.
:20:11
-De gjorde det.
-Jag vet inte vad jag ska göra.
:20:14
Fråga inte mig.
Jag är orolig för att mitt barn ska gå där.
:20:17
De bara skickar hem henne
ängslig, oftast över geometri.
:20:22
Jag menar, du vet Bernice.
I en rättvis värld...
:20:25
skulle hennes skola låta henne veta
hur duktig hon är, eller hur?
:20:29
Du behöver inte oroa dig
för Bernice.
:20:32
Igenting kommer att ändra
hennes hjärta.
:20:40
Ja, tack.
:20:48
Det är bara...
:20:51
skönt att höra någon annan
säga det.
:20:58
Svårt att förklara.
:21:04
Jag är ledsen. Jag tar hit dig och...
:21:09
-Jag blåser upp det här, eller hur?
-Nej!
:21:11
Du har rätt att oroa dig för det här.
Det är jobbigt med de här besluten.
:21:15
Att oroa sig för sina barn är
vettigt.
:21:18
Och att vara så vettig, på det sättet du är,
kan göra dig galen.
:21:25
Någon som dig,
jag är ledsen.
:21:27
Om du tror att du är vid en tvärgata,
så är du det.
:21:32
Du är det.
:21:38
Du, jag önskar att jag kunde
hjälpa dig mer.
:21:50
Jag har aldrig känt en man som kunnat
sätta sig in i min position som du.
:21:57
Hur blev du den mannen?