:37:09
Jag var psykiskt nedbruten.
Jag kunde ju inte göra någonting.
:37:15
Jag hängde bara i repet
och väntade på döden.
:37:20
Jag hade nog dött ganska snart.
:37:24
Blåsten gjorde det väldigt kallt.
:37:38
Jag gled nerför berget
i små ryckiga etapper.
:37:43
Den mjuka, sockriga snön
gled bort under mig.
:37:48
Jag trodde att han skulle falla,
och jag kunde inte göra nåt.
:37:53
Han skulle falla 100 meter.
:37:56
Han var 45 meter bort, och skulle falla
dubbelt så långt. Han skulle dö.
:38:03
Han visste inte
hur högt över marken jag hängde.
:38:08
Men jag tror att han visste
att han skulle dö.
:38:16
Sen kom jag ihåg att jag hade
en kniv i ryggsäcken.
:38:22
Jag fattade beslutet rätt fort.
:38:27
Det verkade vara rätt sak att göra
under omständigheterna.
:38:35
Jag kunde inte på något sätt
sitta kvar.
:38:39
Förr eller senare skulle jag
dras ner från berget.
:38:46
Jag tog av ryggsäcken, öppnade den
med en hand, och tog fram kniven.