1:20:05
Solen gick upp
och började värma mig.
1:20:08
Det vore så skönt att bara ligga kvar,
då skulle smärtan försvinna.
1:20:13
Det var så nära att jag gjorde det.
1:20:23
Jag trodde verkligen att jag inte
skulle klara det, att jag skulle dö.
1:20:29
Det var ett ganska
kyligt konstaterande.
1:20:36
Det kändes förnuftigt att åla vidare,
det skulle ändå inte spela nån roll.
1:20:43
Jag tror att det var ensamheten,
känslan av övergivenhet...
1:20:48
Den fanns där hela tiden.
1:20:54
Jag tog mig inte vidare
för att överleva.
1:20:58
Det var snarare så
att jag inte ville dö ensam.
1:21:29
Det var ett symboliskt avsked.
1:21:33
Ett sätt för mig att acceptera
att han var borta.