:32:00
Rätt lustigt att Carmens
magiska hund hette Winston.
:32:08
Ja... Jag har verkligen
jobbat hårt med det här.
:32:13
Jag trodde att det var viktigt
för dig att veta om du har en son.
:32:18
- Det är ditt liv, ett du tycker om.
- Jag levde mitt liv, Winston.
:32:25
- Det gör jag fortfarande.
- Vad är det där? Det är rosa.
:32:31
Jag hittade det i hallen.
Rött bläck, på rosa papper.
:32:37
- Det är från, Sherry.
- Va? Från Sherry?
:32:40
Varför sa du inget?
Får jag se?
:32:44
Kuvert och papper.
Inte riktigt samma storlek.
:32:51
Handstilen är ganska lik den från
kuvertet men jag är inte säker.
:33:00
Sherry tycker fortfarande om dig.
:33:04
Tror du att Sherry skickade det
första brevet och lurat in dig i detta?
:33:11
Vem vet?
:33:14
Jag måste gå. Om jag har tur,
så hinner jag hem och jämföra-
:33:19
-och förhoppningsvis hinna
stämpla in i tid. Kommer du?
:33:24
Nej. Jag behöver ta det
lugnt efter allt det här.
:33:30
Lyssna, ingen brådska.
Vi ska lösa mysteriet.