:14:05
Du hittade mig inte
för jag var indisponerad.
:14:09
Om du aldrig legat på mentalsjukhus
vill jag inte rekommendera det.
:14:15
Särskilt inte i mellanvästern.
:14:19
Så hemskt!
Hur är det med dig?
:14:23
Jag är på väg tillbaka.
:14:26
Jag är fortfarande bräcklig
men jag blir starkare för var dag.
:14:33
Du får stanna så länge du vill.
:14:41
- Hur länge ska hon stanna?
- Hur så?
:14:44
Min syster kommer
till Thanksgiving.
:14:47
- Det är ett tag dit.
- Bara så du vet.
:14:50
- Jag kan inte kasta ut henne.
- Hon är sin egen fiende.
:14:55
- Du vet inte alla detaljer.
- Vilka då?
:14:58
Hon var gift med en läkare,
hade två barn.
:15:01
- Varför vänstrade hon med...
- Han var fotograf.
:15:07
Lee har rätt.
Jag har mig själv att skylla.
:15:11
Vi har druckit och vi är trötta...
:15:15
Nej, han har rätt.
:15:18
Jag var gift med nån som älskade mig
och gav mig två fina barn.
:15:22
Att jag inte får träffa dem bevisar
min svaghet och hans styrka.
:15:30
- Han påverkade domaren enormt.
- Man måste ha kontakter.
:15:35
Jag orsakade det själv
för jag var uttråkad.
:15:41
Men inte på mina barn.
:15:45
De var glädjen i mitt liv,
:15:48
men jag var trött på
att vara läkarhustru,
:15:52
precis som min mamma var.
:15:55
Och madame Bovary.
Visst är St. Louis vackert.