1:21:00
Det begär jag inte.
Jag varnar dig, sparka mig.
1:21:05
Låt mig åka hem till New York.
1:21:08
Så att du kan gå till Lambs' Club och
säga att rollen var för liten för dig?
1:21:14
Om du hoppar av,
beror det bara på en enda sak:
1:21:19
Att jag avskedar dig
för att du är en opålitlig fyllbult.
1:21:24
Jag känner många i branschen,
jag ska tala om för dem hurdan du är.
1:21:29
Det är inte föreställningen.
1:21:31
Jag kan ställa upp, jag har jobbat
fast jag knappt har kunnat stå.
1:21:36
Det är inte scenen som är problemet.
1:21:40
Nu är det bara en matiné i Boston.
Vad gör du om jag gör så i New York?
1:21:44
- Vad gör du själv?
- Jag gör det inte med flit.
1:21:48
Jag kan inte hjälpa det.
1:21:53
Mellan föreställningarna
och på nätterna när jag tänker på...
1:21:58
Menar du olyckan?
Georgie berättade om den.
1:22:02
- Det har inte varit lätt.
- Varför sa du inget?
1:22:06
- Jag vet inte.
- Du anade att jag inte hade köpt det.
1:22:10
Jag köper det inte nu heller,
du visste att min fru var knäpp.
1:22:13
- Det var en olycka.
- Snarare ett svepskäl.
1:22:16
Du började bli gammal och osäker,
du behövde en ursäkt.
1:22:21
Olyckan blev din ursäkt.
1:22:23
Alla väntar sig att man tar det hårt,
du utnyttjade det fullt ut.
1:22:29
- Nej...
- Du vet att jag har rätt.
1:22:33
Du är så självsäker, du vet inte
hur det känns att vara rädd.
1:22:39
Du är populär.
1:22:41
Allt går din väg, men vänta bara
tills du får ett par bottennapp -
1:22:45
- och folk slutar prata om dig.
1:22:48
Då blir du rädd
och letar efter ursäkter.
1:22:51
Du måste sluta ljuga för dig själv.
1:22:54
Visst, alla trodde
att det var olyckans fel.
1:22:58
Jag ville att de skulle tro det,
jag var ju rädd.