1:22:02
- Det har inte varit lätt.
- Varför sa du inget?
1:22:06
- Jag vet inte.
- Du anade att jag inte hade köpt det.
1:22:10
Jag köper det inte nu heller,
du visste att min fru var knäpp.
1:22:13
- Det var en olycka.
- Snarare ett svepskäl.
1:22:16
Du började bli gammal och osäker,
du behövde en ursäkt.
1:22:21
Olyckan blev din ursäkt.
1:22:23
Alla väntar sig att man tar det hårt,
du utnyttjade det fullt ut.
1:22:29
- Nej...
- Du vet att jag har rätt.
1:22:33
Du är så självsäker, du vet inte
hur det känns att vara rädd.
1:22:39
Du är populär.
1:22:41
Allt går din väg, men vänta bara
tills du får ett par bottennapp -
1:22:45
- och folk slutar prata om dig.
1:22:48
Då blir du rädd
och letar efter ursäkter.
1:22:51
Du måste sluta ljuga för dig själv.
1:22:54
Visst, alla trodde
att det var olyckans fel.
1:22:58
Jag ville att de skulle tro det,
jag var ju rädd.
1:23:03
Även när jag var som störst var jag
rädd, det har jag alltid varit.
1:23:09
Jag vet inte varför.
Det var skönt att få en bra ursäkt.
1:23:15
Jag kunde dricka lite mer,
ingen klandrade mig.
1:23:20
De skyllde det på olyckan.
1:23:25
När jag hade mjölkat ur varenda tår -
1:23:28
- skar jag upp handlederna.
Inte så djupt att jag dog -
1:23:32
- men tillräckligt djupt
för att hamna i centrum igen.
1:23:37
Alla tyckte synd om mig igen.
1:23:40
De förstod,
alla pratade om mig och min tragedi.
1:23:47
Det var så jag ville ha det.
1:23:49
Jag ljög för att behålla det.
Du milde, vad jag ljög!
1:23:54
Jag ljög till och med om Georgie!