:08:02
Jag är rädd att knäna har stelnat
i lergroparna, ers höghet.
:08:07
Ska jag kalla på vakterna?
:08:09
- Tror du att de kan böja dem?
- Mose! Mose!
:08:14
Din envisa, enastående,
bedårande dåre.
:08:24
Jag knäböjer inte för en prinsessa.
:08:26
Nej. Du knäböjer för en kvinna
:08:29
som har oroat sig natt och dag
sedan ditt försvinnande.
:08:34
Vad finns det i lergroparna som
kan locka bort dig från mina armar?
:08:39
Mitt folk.
:08:41
Måste du vältra dig bland ditt folk?
Lukta som dem?
:08:46
Om de är besudlade
så är det med slaveriets gyttja.
:08:49
Om de stinker
så är det av orättvisans stank.
:08:53
- Kom tillbaka till palatset.
- Och dölja sanningen för Sethi?
:08:59
Att jag är hebré och slav.
:09:01
Sanningen skulle krossa
hans kära gamla hjärta
:09:04
och tvinga Bitja i exil
eller i döden.
:09:08
Sluta upp att höra
ditt folks klagorop.
:09:11
Deras gud hör inte deras rop.
:09:13
Skulle Ramses höra dem
om han blev farao?
:09:17
Nej. Han skulle mala ner dem
i leran de formar,
:09:21
och fördubbla deras mödor.
:09:24
Jag, då?
Föreställ dig mig som hans hustru.
:09:31
Vill du se mig i armarna på Ramses?
:09:34
Nej.
:09:36
Kom då tillbaka till mig.
:09:38
Mose! Gudarna har skapat dig
för storslagenhet.
:09:43
Ditt ärofyllda namn kommer att vara
längre än pyramiderna.
:09:47
Som farao kan du frige ditt folk
och dyrka vilka gudar du vill,
:09:53
bara jag får dyrka dig.