1:06:01
Ja, det är ovanligt. Som tur var fanns
det inget viktigt som hindrade mig.
1:06:06
Inget viktigt?
Är en döende patient inte viktig?
1:06:11
Vad?
- Allt jag kan säga är,
1:06:14
att jag aldrig blivit så
besviken på någon i hela mitt liv.
1:06:19
Dch jag säger det rakt i ansiktet:
Han är inte din patient längre.
1:06:25
Är han inte min patient längre?
- Det stämmer.
1:06:28
Jag vet inte. Antagligen har
jag varit i solen för länge.
1:06:32
Att du inte ville
berätta nåt är en sak för sig.
1:06:35
Men att lämna George
ensam, när han är...
1:06:40
döende...
1:06:41
Dh, Ralph...
- Hörde jag rätt, Judy?
1:06:45
Sa du att han var döende?
- Sluta låtsas, Ralph!
1:06:49
Jag vet allt och imorgon tänker
jag flyga honom till Mayo-kliniken.
1:06:55
Men...
1:07:02
Ralph Morrisey,
hur kan du skratta nu?
1:07:05
Jag har sett många hypokondriker,
men George är nog värst!
1:07:13
Ralph, menar du att det inte är sant?
1:07:16
Han var på en komplett
undersökning för två veckor sen.
1:07:20
George Kimball överlever oss alla
om han nu inte oroar ihjäl sig.
1:07:23
Han är alltså frisk?
- Frisk som en nötkärna,
1:07:26
det sa jag till honom i fredags.
1:07:31
Hur kunde han göra så mot mig?
Varför sa han att han var döende?
1:07:36
Jag vet inte.
Jag är ingen psykiater.
1:07:39
Fast jag borde kanske...
- Vilken anledning har han?
1:07:43
Han kanske... jag vet inte?
- Varför skulle han säga nåt sånt?
1:07:55
Ja, självklart...
1:07:58
Självklart!
- Vad? - Jag ska berätta varför.