The Blue Max
föregående.
visa.
bokmärken.
nästa.

:47:02
Tack... farbror.
:47:29
Otto.
:47:31
Din pilot...
Stachel.

:47:33
Enkel bakgrund, stigit i graderna,
et cetera, et cetera.

:47:37
Två års fronttjänst, hmm?
:47:40
Ja, det stämmer.
:47:42
För att leverera ett slutligt dråpslag över
ert eget fält... vid er ingång, så att säga.

:47:47
- Det var strålande, var det inte?
- "Strålande"?

:47:50
Otto, om denne unge
man lever länge nog...

:47:53
kan han bli användbar för
vårt propaganda depertement.

:47:57
Vanligt folk i vårt land
är krigströtta, resignerade.

:48:01
Dom behöver
en egen hjälte.

:48:03
Von Richthofen, Willi,
tillhör vår egen klass.

:48:07
Den grabben Stachel är vanlig
som smuts. Han är en av dom.

:48:11
- Förstår ni?
- Ja, jag förstår.

:48:15
Men jag håller inte med
om att döda hjälplösa män.

:48:17
Otto, detta är 1918.
Saker har ändrat sig.

:48:21
Obegränsat ubåtskrig.
Bombning av civila.

:48:24
Giftgas.
Fråga er fru... hon är sjuksköterska.

:48:27
Fråga Elfi om
offren för senapsgasen.

:48:35
Så ni uppmuntrar hans
sort av hänslyslöshet.

:48:40
- Vi slåss för att vinna, Otto.
- Ja, naturligtvis.

:48:46
Ursäkta mig, Herr General,
:48:49
Herr General.
:48:52
Får jag presentera
Leutnant Stachel.

:48:58
Jag såg planet
som ni tog hem.


föregående.
nästa.