:26:02
Jag vill ta reda på allt jag kan om honom.
:26:06
Han kanske till och med lever.
:26:09
Något.
:26:11
Roschmann lever.
:26:15
- Hur vet ni det?
- Salomon såg honom.
:26:20
Ja, jag läste det. Det var 1945.
:26:23
Det var tre veckor sen. Här i Hamburg.
:26:28
Är ni säker?
:26:29
Han såg honom komma ut från operan
med några vänner.
:26:35
Varför gick han inte till polisen?
:26:37
Han gjorde det. Han anmälde det.
:26:42
Men polisen sa
att han inte hade några bevis.
:26:46
Därför tog han livet av sig.
:26:50
Ni förstår, han hade stött på Odessa.
:26:55
Odessa?
:26:57
Han borde ha varit som jag.
:26:59
Det enda jag vill är att ta en båt till Israel.
:27:04
Odessa? Jag vet inte vad du talar om.
:27:08
Kom igen, Karl.
:27:10
Det är nån slags hemlig organisation.
:27:12
Vad har du hört om den?
:27:14
Bara historier, viskningar, rykten.
:27:17
Lägg ner det, Peter.
:27:20
Var är dagboken?
:27:21
- Jag förvarar den säkert.
- Jag vill ha tillbaka den.
:27:25
Vad är det? Ångrar du att du gav mig den?
:27:27
Jag gav dig den för att den kunde ge
en story ur mänsklig synvinkel...
:27:31
inte en utredning.
:27:33
Du gav mig den för att du blev rörd
och för att du trodde att jag skulle bli det.
:27:37
- Det är jag.
- Den är polisens egendom.
:27:40
Vill du att jag ska lägga av
och sluta leta efter Eduard Roschmann?
:27:45
Monika, vi är upptagna.
:27:46
Barnen vill bara säga godnatt
till farbror Peter.
:27:49
- Säg godnatt då. Men fort.
- Godnatt, Erik!
:27:52
Godnatt, farbror Peter!
:27:54
- Godnatt, farbror Peter.
- Godnatt, lilla Gretel.
:27:57
Seså, hoppa i säng nu.
:27:58
Jag kommer upp och släcker.