2:02:01
Före middagen
bad hon att få träffa M. Doyle.
2:02:04
Dumt nog tillät jag det
och sammanförde dem-
2:02:09
-den ena till synes skamsen
och den andra tröstande.
2:02:14
-Jag är så ledsen, Simon!
-Såja.
2:02:17
Men så snart vi gått
blev det nog en annan samtalston.
2:02:22
-Vi har snart nått målet.
-Så tusan, heller!
2:02:26
Louise vet om det, hon såg mig.
Hon försöker pressa oss på pengar.
2:02:32
Jag måste tysta henne.
2:02:36
-Kan vi inte betala henne?
-Livet ut?
2:02:40
Är du säker, Jackie. . .?
2:02:52
-Ge mig pengar.
-Varför?
2:02:55
-Det invaggar henne i säkerhet. Nå?
-I min kavaj, i garderoben.
2:03:17
-Jag älskar dig.
-Jag vet.
2:03:19
-Är vi från vettet?
-Vet inte, men vi kan inte sluta nu.
2:03:25
Jackie!
2:03:28
Önska mig lycka till.
2:03:42
I brådskan lämnar hon till sin
olycka kvar en bit av en sedel-
2:03:48
-i den dödas hand.
2:03:50
Än mer oturligt är att Mme
Otterbourne ser henne gå ur hytten.
2:03:55
Hon vet inte det, hon går tillbaka
med skalpellen till Bessners hytt.