:51:03
Ännu en gång, korsade jag
det stora havet.
:51:07
Jag såg många sorgliga saker...
:51:10
medans jag hittade tillbaka
till mitt folks land.
:51:13
När de kommit på vem jag var,
:51:16
historierna om mina äventyr
gjorde dom arga.
:51:20
De kallade mig lögnare.
:51:22
" Exaybachay."
Han som talar högt, säger ingenting.
:51:28
De gjorde mig till åtlöje.
Mitt eget folk.
:51:32
Och jag lämnades till att vandra
på jorden ensam.
:51:38
Jag är Ingen.
:51:47
Är du inte glad att solen går
ner liksom? Förbereder dig som?
:51:50
Jag menar, tänk om den försvann direkt,
som att blåsa ut ett ljus eller nått?
:51:54
Jag menar du vet, en minut rider vi
på, kan se allt och varandra...
:51:57
och, pang, nästa minuten är
det totalt mörkt.
:52:01
Det skulle skrämma skiten ur mig.
:52:08
Det var en gång,
tre björnar i en skog.
:52:12
En stor björn,
en mellanstor björnmamma...
:52:16
och en liten,
liten björnunge.
:52:18
En morron', skulle de äta sin
frukost gröt.
:52:23
De hade en stor skål, en mellanstor
skål och en liten, liten skål.
:52:27
Gröten var för varm.
:52:29
Dumma vita man.
:52:33
- Så de gick ut på promenad.
- William Blake, gå du till dom.
:52:37
- Fram kom den här flickan. Hon var-
- Vad?
:52:42
Ensam? Varför går vi inte
bara runt dom?
:52:45
Nej!
:52:48
Du går.
:52:50
Det är ett test.
:52:53
Jag känner inte dessa människor,
och de ser inte särskilt vänliga ut.
:52:57
- Tänk om dom dödar mig?
- Ingen ska hålla utkik.