1:14:02
Träffade två ryska sjömän.
1:14:03
De går för fan runt med skiten.
1:14:06
Att sälja där och då, typ.
1:14:08
Han vaknar nästa morgon,
1:14:11
inser vad han har gjort,
blir nervös.
1:14:14
Han vill bli av med det.
1:14:17
Så?
1:14:18
Så, han träffade mig.
1:14:20
Jag offrade mig att
ta det för ett vettigt pris -
1:14:24
så att jag kan sälja det
till en kille i London.
1:14:28
Vi kom precis tillbaka
från Tommys begravning -
1:14:31
och du diskuterar
heroinaffärer?
1:14:34
Ja.
1:14:39
Vad får du ge?
1:14:40
- Fyratusen pund.
- Det har du inte.
1:14:43
Vi saknar två tusen.
1:14:45
Det var tufft.
1:14:47
Mark, varenda jävel vet
att du har sparat.
1:14:52
Jag har inte tvåtusen pund.
1:14:54
Det har du fan visst.
1:14:57
Jag har sett ditt kontoutdrag.
1:15:00
För fan!
1:15:02
Tvåtusen,
1:15:03
ett hundra,
1:15:05
och trettiotre pund.
1:15:07
Två kilo.
Vad är det, tio år?
1:15:10
Mikey Forrester,
ryska sjömän -
1:15:11
vad fan håller ni på med?
1:15:14
Spud, du har suttit inne.
1:15:16
Vill du tillbaka?
1:15:18
Jag vill bara ha pengarna.
1:15:21
Håller ni bara tyst så
hamnar ingen i fängelset.
1:15:28
En massa möjligheter -
1:15:31
for genom mitt huvud,
1:15:33
om vad som kunde hända i London.
1:15:35
Det ville jag inte
berätta för någon.
1:15:39
Sådant behåller man helst själv.
1:15:41
Vad ingen hade berättat för mig -
1:15:46
var att någon skulle
behöva testa heroinet.
1:15:50
Begbie litade inte på Spud -
1:15:52
och Sick Boy var
för försiktig nu förtiden.
1:15:55
Så jag rullade upp min ärm,
1:15:57
satte sprutan i venen -
1:15:59
och gjorde vad
som måste göras.