1:54:00
Du vet.
1:54:02
Är de borta?
1:54:09
Nej, de är inte borta.
1:54:12
De kanske aldrig försvinner.
1:54:14
Men jag är van vid att strunta i dem
och jag tror att de har gett upp.
1:54:19
Är det så med alla våra drömmar
och mardrömmar?
1:54:24
Att man måste ge dem näring
för att de ska leva vidare?
1:54:28
Men de hemsöker dig.
1:54:31
De tillhör mitt förgångna.
Alla hemsöks av sitt förgångna.
1:54:38
Hej då.
1:54:40
Jag ska prata med institutionen.
1:54:44
Kanske till våren.
1:54:51
Nash.
1:54:57
Är du rädd?
1:55:01
Livrädd.
1:55:03
Skräckslagen. Förstenad.
1:55:05
Förlamad av dig.
1:55:08
Bäst att du ringer Alicia,
för annars råkar jag...
1:55:10
-Jag ska ringa.
-...riktigt illa ut.
1:55:16
-Tack, professorn.
-Hej då.
1:55:18
-Ha en trevlig dag.
-Hej då.
1:55:19
Princetons universitet - Mars 1994
1:55:21
Mina papper, mr Bayer.
1:55:23
Professor Nash?
1:55:28
-Ser du honom?
-Ja.
1:55:30
Säkert?
1:55:32
Helt säkert? Han är i ditt synfält?
1:55:35
Bra.
1:55:36
Ursäkta, men jag är misstänksam
mot nya människor.
1:55:39
-Vi ses nästa vecka, professorn.
-Nästa vecka.
1:55:42
Nu när jag vet att ni existerar,
vem är ni och hur kan jag stå till tjänst?
1:55:47
Jag heter Thomas King.
1:55:49
Thomas King?
1:55:51
Jag har kommit för att berätta
att ni är nominerad till nobelpriset.