:58:00
-Har det funnits någon Mr. Wilson?
Det kan jag inte tänka mig.
- Inte jag heller.
:58:05
Ändå, konstigt nog, så tror jag
att det har funnits det.
:58:08
Verkligen?
Du förvånar mig.
:58:10
Hon har kanske ändrat sitt namn,
:58:12
men när hon arbetade hos William
kallades hon för något helt annat...
:58:16
Parks eller Parker eller Parkinson
eller något liknande.
:58:24
- Kom in.
:58:29
- Ni är upptagen.
- Nej, nej jag kontrollerade bara
linnets skick.
:58:32
Om jag hade överlämnat det åt pigorna,
:58:34
så hade de använt samma 20 lakan
tills de hade sett ut som trasor.
:58:46
Varför gjorde ni det?
:58:55
Hur visste ni att det var han?
:58:58
Var det namnet eller var det fotografiet
i hans rum.
:59:01
Ah, ja, fotografiet.
:59:04
Det är ett under att det överlevde.
:59:06
Jag kommer ihåg att mamma stoppade
ner det tillsammans med blanketten.
:59:09
Jag antar att hon ville att han skulle
ha något som varit hennes.
:59:12
Vet han vad som hände med henne?
:59:14
De säger att hon dog strax efter
han föddes.
:59:19
Hon dog inte.
Hon gav bort honom.
:59:25
Han lovade att pojken skulle bli adopterad.
Han sa han kände familjen.
:59:28
Slutade ju bra att hålla fast vid den drömmen,
:59:31
för alla oss flickor.
:59:33
En bättre start i livet för våra barn.
:59:37
Och hela tiden så lämnade han dem,
sina egna barn,
:59:40
på någon gudsförgäten plats.
:59:43
Och jag trodde på honom.
:59:46
Jag antar att det var lättare så.
:59:48
Min syster förlät mig naturligtvis inte.
:59:51
Din syster?
:59:53
Ja, Mrs. Croft.
Hon är min syster. Visste ni inte det?
:59:56
Hon behöll sitt, förstår ni.
:59:58
Det var mycket svårt för henne. Hon
förlorade jobbet och barnet dog i alla fall.