:22:01
Nu är det nog!
Det räcker!
:22:05
Så, varför grät du?
:22:06
Det var Victor!
:22:07
-Så var är han nu?
Han gick ut där!
:22:10
Kan du tala om för mig
hur en pojke...
:22:11
kan gå ut och in här
när det är låst?
:22:18
Jag trodde ni förstod mig:
:22:21
Inga dörrar får öppnas...
:22:23
innan den förra har stängts först.
:22:25
Är det så svårt att förstå?
:22:27
Huset är som ett skepp.
:22:29
Ljuset mådte behandla
som om det vore vatten...
:22:31
genom att öppna och
stänga dörrarna.
:22:34
Mina barns liv
står på spel!
:22:36
Men, frun...
:22:37
Säg inte emot mig!
Var tyst!
:22:39
Vem av er var
i rummet sist?
:22:42
Lydia?
:22:45
Hon har ingen nyckel.
Jag har redan sagt det.
:22:48
Inte du då.
:22:50
Men jag var i
hallen hela tiden.
:22:52
Och sen gick jag ut
i trädgården.
:22:53
Ni såg mig med
era egna ögon.
:22:55
Jag hoppas du inte
menar att det var jag!
:22:58
Tror du jag skulle
göra en sån sak...
:23:00
och riskera
min egen dotters liv?
:23:09
Du får inte
läsa vid bordet.
:23:13
Inte?
:23:14
Vem ska säga det till mamma?
Du?
:23:19
Eller kanske du?
:23:26
Såg du verkligen en pojke?
:23:30
Ja. Han heter Victor.
:23:34
Är han ett spöke?
:23:35
Var inte dum.
Spöken är inte såna.
:23:38
Hur är dom då?
:23:39
Det har jag sagt
tusen gånger.
:23:42
Dom går runt i vita lakan
och bär kedjor.
:23:45
-Hur vet du det?
-För att jag har sett dom.
:23:47
Dom kommer på natten.
:23:50
Lögnare. Var?
:23:58
-Du är dum.
-Inte hälften så dum som dig.